InsidePettersson

Idag har jag en såndär dag när man har panikfunderingar över vad man ska göra när man blir stor, vad man ska bli. För det är ju så, att man ska BLI nån. Det känns på något vis lite pressande att man inte ska kunna leva här och nu, utan man måste ha en långsiktig plan för att nå till den person som jag ser mig själv vara inom x antal år. För då är man klar, man har blivit nån. Man ÄR nån. Man är advokat, taxichaufför, dagisfröken, lärare, mäklare, jurist, planerare, polis, make-up artist, politiker, bagare, what ever! Innan man fått en titel så är man inte klar. Inte framme. Inte där.

Jag ser mig själv ledande i olika projekt, en person som håller ihop en arbetsgrupp, föreläser mm. Kanske inom hälsa, miljö, idrott, kost, självförtroende, planering eller något annat. Jag har funderat på om en utbildning inom praktisk retorik skulle vara en bra början. Lära sig prata inför folk, lära sig om muntlig och skriftlig komunikation, kroppsspråk, argumentation mm. Energikrävande, men mycket vettigt skulle jag tro :)

Vad tror du? - Jag orkar inte fundera mer nu. Jobb imorrn. Ny vecka, nya tag.