InsidePettersson

Jag minns denna kväll så väl. Det var kvällen för mig då, som för Malin nu, kvällen innan man faktiskt skulle åka iväg. Långt. Ja, till andra sidan jorden, och man visste att man inte skulle komma hem på länge länge.. Den kvällen grät jag massor. Jag kramade om min familj och berättade hur mycket jag tycker om dem och ville bara att de skulle säga att allt skulle gå bra. Jag somnade den natten utmattad av alla tankar och undrade vad jag gett mig in på.

Jag slår vad om att du kommer gråta ikväll, Malin. Jag tror att man inser hur mycket ens familj och vänner verkligen betyder när man ska vara ifrån dem så länge. Det är energikrävande att utmana tryggheten.

Men jag vaknade på morgonen som en ny människa. Nya krafter och med en målmedveten blick. Nu kan alla världens spindlar komma och ta mig för det skiter jag i! Jag kan sova på backen ute i djungeln, det fixar jag. Jag var så förberedd och inställd på det värsta och såg det som en utmaning, ett prov, ett test. Ett feghetstest! Jag är inte alls feg! Inte rädd alls.



Vi håller tumarna för dig gumman! Dethär kommer du aldrig ångra. Imorrn åker du till USA och börjar ett nytt liv. Vem vet vilka äventyr och roliga människor som bara väntar på att du ska komma dit.

Livet börjar här och nu. Så ta dig samman, kära du.
-Världen väntar på din hand!