Panik

En stackars mamma kör i full kareta till sin dotters räddning. Hon kastar sig in genom dörren, men kommer på att hon glömt portkoden- hon ringer. Som en sopsäck på balen, så kommer jag se ut! Efter ett antal nålstick och ord man helst inte bör säga är jag ganska glad. Nu passar den i alla fall - Klänningen. Jag fumlar med de skyhöga satinskorna och mumlar nåt om att hälsa familjen och tack så mycket. Ibland tror jag bestämt att jag är sinnessjuk. Tusen tack, du är en ängel mamma!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0