InsidePettersson

Gäspningarna anföll utan att jag kunde hindra dem. Satt i den svarta kontorstolen och svajade till Lasses riviga och lugna röst "De e väl tanken som räknas ändå...". Precis va jag tänkte. Kände att nu närmar sig studenten med stormsteg, och nu kan man faktiskt låta bli att tänka på träning och sånt. Visst, jag hade tänkt dra på mej dojerna och lunka en sväng, men jag satt ju så bra här (jag hörde ju Joanns beslutsamma röst eka där inne: Näe, träning de kan inte va nyttigt för hälsan!). Filippa skriver på MSN och frågar om jag tar de lugnt ikväll. Jo skriver jag, men jag tänkte att jag skulle ut och springa en sväng. (Ni vet ju, man vill ju låta riktigt duktig. Spela roll om jag inte gör det...  Tanken som räknas!). Så skriver hon och frågar om hon får hänga på. Klart hon får. Nu finns ingen återvändo. Skönt.


Joann smsar LAME och hotar med stryk! Haha.
Imorrn blir det andra bullar. Studentveckan, here we come :D           Adjö kondition.