InsidePettersson

Så mycket jag saknar, så mycket jag längtar efter, och till. Så mycket som känns avklarat och så mycket jag inte har en aning om. Lycka. Jag bara kände en våg av någon sorts tacksamhet, till allt i livet, och till de underbara människor som jag har runt omkring mig, eller i tankarna.

Ibland kan jag känna att jag inte riktigt når, inte kan förklara, inte göra nånting för att ni ska förstå, mina vänner, hur mycket ni har betytt och betyder. Det man gjort och inte gjort tillsammans finns i tankarna. Det bär jag med mig. Tills vidare. För jag vågar inte säga för alltid. Det finns så många personer som jag beundrar och tycker om. Och några är mig närmast. Ingen nämnd, ingen glömd = glömda. Jag tänker nämna er.

Lina-     Problemlösaren som keeps me goin'. Vi delar så mycket.
Joann- Tjejen som alltid ställer upp, med en otrolig personlighet.
Karin-   Hon man alltid skrattar med, bara förstår hur jag tänker.
Erika-   Bruden som är rak och bestämd, med ett smile gör hon livet till en fest!
Ida-       Hon som får mig att våga drömma, tack för alla varma kramar.

Hur mycket eller lite jag ser er spelar ingen roll, ni är underbara för mig! <3